”Vi tillåter inte barnen att organisera sig. Vi är fulla av förakt, misstro och förtrytelse, vi bryr oss inte om vad de tycker. Men utan medverkan av experter kommer vi inte att lyckas; och det är barnen som är experterna.” Så här skriver Janusz Korczac i boken Barnets rätt till respekt, 1929. Stämmer det fortfarande? Föraktar vi barnens åsikter, misstror vi deras förmåga att förstå sitt eget bästa, blir vi irriterade när barnen kommer med synpunkter, bryr vi oss inte om vad barnen tycker om de beslut som rör dem och ser vi verkligen barnen som experter idag? Svaret måste bli att det är nog både och. Visst har barn många fler möjligheter att göra sina röster hörda idag och visst finns det en större respekt för barnens åsikter. Men det verkar också vara så att en av de rättigheter som barn har svårast att få tillgodosedd är rätten att fritt höras och få uttrycka sina åsikter i frågor som rör barnet. Artikel 12 i FN´s konvention om barnets rättigheter. Det är över 25 år sedan konvention antogs och vi har fortfarande svårt att hitta former och metoder som ger barnen möjligheter att utöva den här rätten. Varför är det så?
I Kan själv! säger vi att barnen är experterna. Innehåll och utformning ska bygga på de kunskaper vi får från barnen, under våra förstudier och från besökande barn. Men det är svårt att hålla vårt vuxna tyckande i schack. Ibland fattar också vi beslut som bara bygger på vårt eget tyckande. Det gäller att hela tiden påminna sig själv om att vi vuxna är vana vid att bestämma över och åt barnen.