Från bloggen...

Janusz

Juni Månadens Janusz får stå kvar hela augusti också för den är så viktig. ”Vi tvingar denna hälft (barnen) att axla mänsklighetens ansvar imorgon, men ger dem ingen av de mänskliga rättigheterna i dag.”
Det är som sagt ganska hårda ord att barn inte skulle ha några mänskliga rättigheter alls. Vad menar Janusz med det och stämmer det verkligen idag?
Sverige har ratificerat Konventionen om barnets rättigheter och enligt Barnrättighetsutredningen ska den bli svensk lag. Vi har en genomarbetad nationell strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige och en Barnombudsman som bevakar barnets rättigheter. Det verkar som att det borde vara omöjligt för oss vuxna att INTE tillgodose alla barns rättigheter. Ändå får vi synpunkter från FN´s kommitté för barnets rättigheter varje gång vi rapporterar om hur arbetet med genomförandet av rättigheterna för barn går och många barn uttrycker att de på olika sätt känner sig kränkta av vuxenvärlden. Hur hänger det ihop?
Jag tror att Janusz menar att det stora problemet är att vi delar upp mänskligheten i två grupper. Vuxna och barn, i den ordningen. Och vi vuxna har inte förmågan att SE barnet, som en likvärdig människa.
Vår barnminister Åsa Regnér skriver i en debattartikel att hon är övertygad att om vi skapar ett samhälle som tar tillvara på barns rättigheter så skapar vi ett bättre samhälle för alla. Hon fortsätter med att räkna upp en mängd saker som regeringen genomfört för att stärka barnens rättigheter. Det intressanta är att det handlar bara om ekonomi. Att genom olika ekonomiska insatser förhindra att det blir ökade klyftor mellan barnfamiljer och att det ska bli en större jämlikhet mellan BARNEN.
Det är väldigt viktiga åtgärder, naturligtvis, men det intressanta är att hon säger ingenting om barnets rätt att ta plats i samhället och i det offentliga rummet. På samma villkor som vi vuxna.
Ekonomiska förutsättningar är en rättighet, javisst. Men rätten till inflytande och barnets bästa i främsta rummet är lika viktiga. Hade de blivit tillgodosedda så skulle kanske de här extra ekonomiska insatserna inte behövts.
Med Kan själv! utställningarna försöker vi tillgodose de minsta barnens rättigheter att delta i samhällets kulturliv på samma villkor som vuxna. Barnen deltar med sina kunskaper och erfarenheter och påverkar formgivning och innehåll. Vi lägger samma resurser som om det vore en utställning för vuxna och den marknadsförs på samma sätt. De besökande barnen bemöts av arrangören som visar utställningen med samma respekt som vuxna besökare. Så vi är en bit på väg och hoppas att Janusz hade blivit nöjd.

Kommentera