”Låt barnet göra fel.” Så skriver Janusz Korczak i boken Hur man älskar ett barn. Vad kan han mena med det? Ja, han skriver själv så här:
”Vi ska inte försöka förekomma varje handling, sätta barnet på rätt spår vid minsta tvekan, komma till undsättning så fort det snubblar. Kom ihåg, att om verkliga prövningar skulle komma, kanske du inte finns till hands.”
Det är väl ingen tvekan om att han menar att vi vuxna måste våga och tillåta att barnet får styra sitt utforskande.
I Kan själv! utställningarna blir det ibland så tydligt att vuxna gärna vill gå före barnen för att visa allt som finns och berätta hur det ska användas. Att göra så begränsar barnets upplevelse av utställningen. Barnet har då sin uppmärksamhet på den vuxne och blir själv mer inaktiv och passiv. Eftersom vi vuxna inte är lika tålmodiga och nyfikna som små barn är, så riskerar barnets möte med utställningen att bli kort, ganska ytligt och inte alls barnets egen upplevelse.
Den vuxne bör istället hålla sig i bakgrunden och tålmodigt vänta in barnets grundliga och långsamma utforskande. Då blir upplevelsen av utställningen barnets egen och den vuxnes upplevelse av barnet blir, förhoppningsvis, att hen kan själv!