I boken Barnets rätt till respekt skriver Janusz att ”Vi bemöter inte barnen med allvar därför att de har sina liv framför sig.” Vad menar han med det?
Meningen finns i kapitlet som handlar om vuxnas ringaktning och misstro. Jag tror att han tycker att vi vuxna inte tar barnens lek och utforskande på tillräckligt stort allvar. Vi ser inte alltid vilken mening det har för barnet.
Vi tror kanske att det barnen gör i sin barndom inte har samma värde som det som man gör som vuxen.
Fortfarande får ju barn ofta frågan – Vad ska du bli när du blir stor? I den frågan ligger en ringaktning för det de är just nu! Det ger en signal om att det är först när du blir stor som du blir något.
Jag tror att Janusz vill att vi vuxna ska bemöta barnens lek och utforskande med ett allvar som visar att vi förstår hur viktigt det är för barnet. Det barnet gör under sin barndom lägger grunden för det vuxna livet. Det är livsviktigt och borde bemötas med stort allvar och respekt. Gör vi det?