I boken Hur man älskar ett barn säger Janusz Korczak så här; ”Vi tvingar denna hälft att axla mänsklighetens ansvar imorgon, men ger dem (barnen) ingen av de mänskliga rättigheterna idag.”
Vad menar han med det?
Jag tror att han vill att vi ska se barnen som människor först och främst. Han var en stor motståndare mot att dela upp människolivet i olika tidsåldrar och att göra skillnad på barn och vuxna. Han ville att alla, barn som vuxna skulle ha samma rättigheter och respekteras på samma sätt. Trots det ville Janusz skapa särskilda rättigheter för barnen. I hans Magna Carta Libertatis för barnens rättigheter fanns det tre artiklar som framför allt handlade om att ge barnen rätt till sitt eget liv och utveckling.
Jag tror också att han menar att det är orimligt av oss att kräva att barnen ska ta fullt ansvar vid en given punkt i livet, när de plötsligt anses vara vuxna. Hur ska de kunna göra det när deras åsikter och synpunkter inte respekterats tidigare, när ingen har lyssnat på dem förr och när de fått känna att de inte är en del av mänskligheten.
Jag tror att Janusz var väldigt frustrerad över hur vuxenvärlden bemötte barnen.
Men hur ser det ut idag? FN´s konvention om barnets rättigheter är accepterad av de flesta länder i världen. I några av dem är de till och med en del av lagen. Jag tror att Janusz skulle ha några väl valda ord att säga. För hur är det med vår barnsyn? Är den gemensam, grundar den sig på konventionen och genomsyrar den all verksamhet som rör barn? Det är inte så och vi delar fortfarande upp mänskligheten i barn och vuxna. Förlåt, i vuxna och barn …… vi har ju en hierarki också.